[Cali2018] Upp och ner
Med tanke på den, som Aftonbladet skulle kalla det, värmechocken vi upplevde igår valde vi att ställa klockan tidigt för att ge oss ut i bergen innan det blev för hett.
Upp till nationalparken Zion kan man ta sig med två olika shuttlar, allt för att avlasta parken på bilar. Den översta shutteln börjar gå kl 06:00, vi tog bilen dit och morgontrötta som vi är var vi där 20 över och insåg att det var säkert 45 min eller mer väntan i kö. Vi tog en annan rutt vid basen av ena berget upp på en höjd. Två timmars fantastisk vandring med hjortar som betade och solen som sakta lyste upp bergen runt oss.
Vi hade tryckt i oss nödkost i form av bananer och nötter och vid 9 tog vi oss ner mot hotellet, kön till den översta shutteln var då minst 5 dubblad... och temperaturen bara steg. Glada över vår tidiga morgon lämnade vi snällt över vår parkeringsplats till en familj som cirklar runt på parkeringen i en timme. Tillbaka på hotellet käkade vi översockrad frukost och badade i poolen. Midsommarafton till ära räddade Viggo en gecko från botten av poolen och vi sjöng små grodorna medans den lilla kallblodiga stackaren låg och värmde upp sig och långsamt kunde röra sig igen. Gecko-räddaren hade utfört sitt uppdrag!
Sen åkte vi lite bil för det är vi grymma på. Ner från berget, ut på slätten och jeehaaa vi var mitt i vilda västern. Såg varken Ben, Adam, Hoss eller Little Joe, men ganska säker på att dom lurade i buskarna.
När vi var i LA kändes vår Ford Xplorer som ibland dubbel så hög som andra bilar och man var benägen att ducka när man körde in i ett parkeringshus men i byar som Hurricane i Utah eller Fredonia i Arizona smälter vår SUV in som en Kia i Staffanstorp. Allt känns verkligen bigger out here.
Efter lång stund hittade vi en grop. En ganska imponerande sådan och vi sättet check på Grand Canyon. Barnen var kanske inte super imponerade i värmen men det var något galet svindlande med att vandra ut och ha en utsikt som lika lite kan beskrivas som känslan i La Sagrada Familia eller lukten av regn.
Dagens tips: plate-spotting dvs försöka hitta en bil från varje delstat är väldigt bra att göra på parkeringen till Grand Canyons North Rim, plockade Florida och New York bland annant. Saknar fortfarnde cirka 30 delstater och frågan är hur man ska kirra Hawaii och Alaska. Tips mottages!
Upp till nationalparken Zion kan man ta sig med två olika shuttlar, allt för att avlasta parken på bilar. Den översta shutteln börjar gå kl 06:00, vi tog bilen dit och morgontrötta som vi är var vi där 20 över och insåg att det var säkert 45 min eller mer väntan i kö. Vi tog en annan rutt vid basen av ena berget upp på en höjd. Två timmars fantastisk vandring med hjortar som betade och solen som sakta lyste upp bergen runt oss.
Vi hade tryckt i oss nödkost i form av bananer och nötter och vid 9 tog vi oss ner mot hotellet, kön till den översta shutteln var då minst 5 dubblad... och temperaturen bara steg. Glada över vår tidiga morgon lämnade vi snällt över vår parkeringsplats till en familj som cirklar runt på parkeringen i en timme. Tillbaka på hotellet käkade vi översockrad frukost och badade i poolen. Midsommarafton till ära räddade Viggo en gecko från botten av poolen och vi sjöng små grodorna medans den lilla kallblodiga stackaren låg och värmde upp sig och långsamt kunde röra sig igen. Gecko-räddaren hade utfört sitt uppdrag!
När vi var i LA kändes vår Ford Xplorer som ibland dubbel så hög som andra bilar och man var benägen att ducka när man körde in i ett parkeringshus men i byar som Hurricane i Utah eller Fredonia i Arizona smälter vår SUV in som en Kia i Staffanstorp. Allt känns verkligen bigger out here.
Efter lång stund hittade vi en grop. En ganska imponerande sådan och vi sättet check på Grand Canyon. Barnen var kanske inte super imponerade i värmen men det var något galet svindlande med att vandra ut och ha en utsikt som lika lite kan beskrivas som känslan i La Sagrada Familia eller lukten av regn.
Kommentarer
Skicka en kommentar