[Cali2018] Between a rock and a hard place
Ännu tidigare morgon. När klockan ringde vid 5 och det var becksvart ute var det svårt att motivera två sömniga, solbrända och smått sura barn att det är JÄTTEKUL att gå upp. Bara att inleda förhandlingarna och tillslut: Vi fick bestämma på morgonen och dom på eftermiddagen + att vi skulle gå loss i souvenirshoppen. Allt man är beredd att göra för att få en morgon i bergen!
Idag kom vi dit 5:45 och fick trots det vänta cirka 30 min på shutteln. Det var faktiskt lite kallt innan solen gått upp på riktigt, även när vi kommit upp i bergen så var det svalt och väldigt behagligt. Vi åkte så långt upp man kunde och vandrade en led in i ravinen, den så kallade Narrows. Man följde floden och dagens djur var jordekorrar som dök upp titt som tätt. Vattnet gjorde dalen grön och dom "gråtande bergen" (små droppar som trängde ut bergssidorna) skapade hängande trädgårdar. Efter någon kilometer fortsatte leden i floden, man vadar in i det allt mer smala ravinen. Vi hade inte riktigt utrustning att vada (ibland tydligen brösthögt) eller råd med den enorma muta som hade krävts för att få ut barnen i det iskalla vattnet klockan sju på morgonen...
Vyerna, höjderna, grönska - det räckte gott. Svårt att förstå att detta ligger i öknen.
Efter vandringen tog vi shutteln ner en bit och stannade på Zion lodge. Åt en andra frukost med ett kaffe som var så amerikanskt och så tunt att hade man råkat spilla det på brudparet som gifte sig på gräsmattan bredvid under tiden så hade brudens vita klänning fortfarande varit snövit...
Mitt på dagen badades det, vid hotellet var temperaturen redan upp över 35 så det var gött. Fox channel bjöd på siesta "underhållning" i form av Tyskland - Sverige.
En sista bergstur i bil gjordes på em, barnen somnade som stenar 200 m från hotellet och vi vuxna kunde ohämmat förbluffas över landskapet här, se skiftningarna när man åker upp och ner: de vita topparna och mörkröda ravinerna och alla mönster som Virgin river långsamt mejslat fram i bergssidorna.
Bakom varje imponerad förälder sitter ett barn och sover.
Idag kom vi dit 5:45 och fick trots det vänta cirka 30 min på shutteln. Det var faktiskt lite kallt innan solen gått upp på riktigt, även när vi kommit upp i bergen så var det svalt och väldigt behagligt. Vi åkte så långt upp man kunde och vandrade en led in i ravinen, den så kallade Narrows. Man följde floden och dagens djur var jordekorrar som dök upp titt som tätt. Vattnet gjorde dalen grön och dom "gråtande bergen" (små droppar som trängde ut bergssidorna) skapade hängande trädgårdar. Efter någon kilometer fortsatte leden i floden, man vadar in i det allt mer smala ravinen. Vi hade inte riktigt utrustning att vada (ibland tydligen brösthögt) eller råd med den enorma muta som hade krävts för att få ut barnen i det iskalla vattnet klockan sju på morgonen...
Vyerna, höjderna, grönska - det räckte gott. Svårt att förstå att detta ligger i öknen.
Mitt på dagen badades det, vid hotellet var temperaturen redan upp över 35 så det var gött. Fox channel bjöd på siesta "underhållning" i form av Tyskland - Sverige.
En sista bergstur i bil gjordes på em, barnen somnade som stenar 200 m från hotellet och vi vuxna kunde ohämmat förbluffas över landskapet här, se skiftningarna när man åker upp och ner: de vita topparna och mörkröda ravinerna och alla mönster som Virgin river långsamt mejslat fram i bergssidorna.
Bakom varje imponerad förälder sitter ett barn och sover.
Åh, vad ni ser storslagna vyer
SvaraRaderaJa, ibland är det svårt att ta in. Hade lätt kunnat vara i Zion en vecka utan att få slut på saker att upptäcka, synd att det är så varmt bara. /Henrik
Radera