[Cali2018] Röda träd och hästar
Så fortsatte färden uppströms längs med Kern river. När vi körde dit upp höll amerikanska flygvapnet på att övningsflyga F18 och F35 mellan bergstopparna. I överfart och öronbedövande dån susade dom förbi på sidan och upp och ner. Vera trodde det var tyskar som var ute efter att läxa upp svenskar efter att ha vunnit gruppen i fotbolls VM....
Vi åkte djupare in i Sequoia national park och vi stannade till vid Trail of 100 Giants en vandringsled bland enorma sequoias, världens högsta träd som endast växer vilt där på Sierra Nevadas sluttningar. Fascinerande att vissa av dessa träd är 1500 år gamla och på andra håll i samma skog hela 3000 år! Promenaden var fin inte minst för att skogen och höjden över havet (cirka 2100 m ) gjorde att temperaturen sjönk till bara 22 grader.
Vi fortsatte över berget och hamnade i Ponderosa (inte en skymt av bröderna Cartwright här heller tyvärr) men väl en riktigt, genuin hillbilly-stämning. Lösa hundar som strök om kring, en bensinpump utan bensin, amerikanska flaggan, saloondörrar gjorda av vagnshjul och countrymusik på hög volym. Vi åt corndog och friterat och inget var kanske någon kulinarisk njutning. Vi tog oss ner för berget på en massa kringelikrokiga serpentinvägar och körde ut i det bördiga och platta landskapet där Kalifornienbönderna odlar vindruvor, apelsiner, majs och nötter. Mil efter mil med rader av grödor.
Vi var tvungna att svänga av lite innan Fresno eftersom det plötsligt började skyltas till Kingsburg- the swedish city. Vi parkerade och möttes av 38 gradig värme och en bygata som badade i dalahästar, svenska flaggor, svenska landskapsskyltar och allihopa dränktes av folkmusik med mest dragspel som pumpades ut ur stora högtalare längst med gatan. Vi köpte glass och mexianska tjejen i kassan (som suckade över fotbollsresultatet - vilket Viggo tyckte var kul eftersom han hade matchställ på) berättade att det nog bara fanns äldre, lösa kopplingar till Sverige och att det var tanten på andra sidan gatan som drev en svensk souveniraffär var den som bestämde allt i stan och drev svensktemat. När vi sa att vi skulle sova i Fresno skakade hon på huvudet och sa: Don't get your hopes up. När vi checkade in på hotellet en stund senare och frågade vad man kunde göra sa killen bakom disken: There's not a whole lot to do here.
et är bara en stad med 500 000 invånare men ändå...
Vi åkte djupare in i Sequoia national park och vi stannade till vid Trail of 100 Giants en vandringsled bland enorma sequoias, världens högsta träd som endast växer vilt där på Sierra Nevadas sluttningar. Fascinerande att vissa av dessa träd är 1500 år gamla och på andra håll i samma skog hela 3000 år! Promenaden var fin inte minst för att skogen och höjden över havet (cirka 2100 m ) gjorde att temperaturen sjönk till bara 22 grader.
Vi fortsatte över berget och hamnade i Ponderosa (inte en skymt av bröderna Cartwright här heller tyvärr) men väl en riktigt, genuin hillbilly-stämning. Lösa hundar som strök om kring, en bensinpump utan bensin, amerikanska flaggan, saloondörrar gjorda av vagnshjul och countrymusik på hög volym. Vi åt corndog och friterat och inget var kanske någon kulinarisk njutning. Vi tog oss ner för berget på en massa kringelikrokiga serpentinvägar och körde ut i det bördiga och platta landskapet där Kalifornienbönderna odlar vindruvor, apelsiner, majs och nötter. Mil efter mil med rader av grödor.
Vi var tvungna att svänga av lite innan Fresno eftersom det plötsligt började skyltas till Kingsburg- the swedish city. Vi parkerade och möttes av 38 gradig värme och en bygata som badade i dalahästar, svenska flaggor, svenska landskapsskyltar och allihopa dränktes av folkmusik med mest dragspel som pumpades ut ur stora högtalare längst med gatan. Vi köpte glass och mexianska tjejen i kassan (som suckade över fotbollsresultatet - vilket Viggo tyckte var kul eftersom han hade matchställ på) berättade att det nog bara fanns äldre, lösa kopplingar till Sverige och att det var tanten på andra sidan gatan som drev en svensk souveniraffär var den som bestämde allt i stan och drev svensktemat. När vi sa att vi skulle sova i Fresno skakade hon på huvudet och sa: Don't get your hopes up. När vi checkade in på hotellet en stund senare och frågade vad man kunde göra sa killen bakom disken: There's not a whole lot to do here.
et är bara en stad med 500 000 invånare men ändå...
Idag gratulerar vi Henrik på hans 41-årsdag. En sådan fantastisk resa ni genomför. Visst är det en spännande kontinent. Hoppas att dagen har varit spännande men ändå med lite kontroll. Ni tar väl väl hand om pappa idag, Vera och Viggo. Kramar till er alla från Astrid o Kjell.
SvaraRaderaPS Om ni hör thrumpetstötar kanske det bara är elefanter som uttrycker sin glädje.
DS
Tack, vi kramar tillbaka!
Radera