[Cali2018] På tredje dagen...

Väskan rapporterades ha vaknat ur sin brittiska sömn. Vilket mottogs med glädje då Henriks nödgarderob signerad Target ändå var ändlig. Väskan skulle efter många om och men levereras med bud men när budet väl kom fram så erbjöds vi golfklubbor istället för rena kläder och vårt extra kameraobjektiv. Dom hade kört genom halva LA utan att ta väskan med. Ridå ner. Vi valde att åka själva till budfirman och hämta ut den, utan att ha någon som helst förhoppning om att den skulle vara där. MEN vet ni vad? Den var där! Nu luktar alla viol igen och fotona på barnen förväntas bli skarpare än någonsin.



Vi drog till Venice Beach och kollade in kanalerna, badade i Stilla Oceanen ( som var allt annat än stilla) och käkade glass. Venice är som inget annat. Som ett Christiania upphöjt till 100 men med sol, hav, värme och samtidigt sen motstridiga känslan av en liten, liten konstant förhoppning att David Hasselhoff skulle springa ut från livvaktstornet när som helst och sjunga "I've been looking for freedom". Eller en bakfull Hank Moody som skulle snubbla runt bland broarna.

Vi tog bilen till Santa Monica bara några kilometer bort och hängde på piren. Vi insåg snabb att 100 kronorstipset är att parkera typ ett kvarter från det man vill till och därmed minst halvera kostnaden. Accepterad gångavstånd mellan attraktion och bil verkar här vara max 100 meter. Man klarar 200 meter till utan att avlida men säg inget till dom andra.

På piren fanns massor av människor, pratsamma amerikanska damer (även dessa faller under kategorin människor visserligen) och skickliga magiker som trollade bort 20 dollars sedlar och som sen dök upp i citroner . Henrik avslöjade allt, Viggo tröttande, men Vera och Hanna var förhäxade.

Efter Santa Monica körde vi upp genom stan, genom Beverly Hills och Rodeo Drive, vidare upp på Mulholland drive och plockade ett par filreferenser längs med vägen. Förutom den självklara David Lynch filmen med samma namn som den sistnämnda vägen så var det ju en del Pretty Women - både hotellet och shoppingscenerna. Och så svängde vi förbi Fox tower dvs huset där John MaCain 1988 springer inom sin fd frus julfest och där Allan Rickman faller lite väl hårt. En viktig referens är således of the bucket list (även om vi inte kunde köra ända fram och ta ett julkortsfoto med hela familjen).

Helt färdiga testade vi In'n'out burger - enligt vissa Amerikas bästa snabbmat och ja. Det är snabbmat. Inte mer.

Vi längtade efter bad och en öl på takterrassen men kom hem till ny infinity pool i badrummet. Kul med AirBnb ibland, men bökigt ibland. Insåg dock att killen vi hyra av faktiskt är en riktig Hollywood-skådis med en rad filmer på sitt CV. När vi, som dom pusseldeckare vi är, lagt ihop vissa posters, hela filmmanus i bokhyllan och böcker som "Dummies for screenplayers" och "Improv" med namn så stod det klart att vi kanske måste se "Jumanji 2" när vi kommer hem om inte annat för att lida med killen som måste få hela sitt badrum renoverat.