Andervoogs On Tour

San Francisco alltså, så mycket tyck om på den här staden. Saker San Fransisco har som ingen annan av de platserna vi hitintills besökt har: 1. Fungerande lokaltrafik, eller ska man säga lokaltrafik rätt och slätt. Såg få bussar alls i LA till exempel men här är det smidigt och lätt att ta sig runt. 2. Källsortering! Äntligen! Bara att man kan dela på plast, aluminium och brännbart känns bra... man har ju Luther på en axeln och Lunds renhållningsverk på den andra. 3. Allt är inte är inte turistjippon, även om vi hört väldigt mycket mer svenska och norska idag än på hela resan hitintills. Imorse tig vi spårvagnen ner till Pier 33 på morgonen med våra biljetter till Alcatraz i högsta hugg. Tydligen utsålt till i oktober typ, så nöjd över infallet i våras att köpa biljetter hemifrån. Den 1,5 miles långa båtresan rakt ut i bukten tog max 15 min. Det var soligt men ganska blåsigt. Alcatraz har ju inte bara varit högriskfängelse utan även militärt fort och i slutet av 60-talet utropa...

Idag fyller Henrik år! Hurra! Han blev uppvaktade och bjuden på knallblå kokosbollar på sängen. Man tager vad man haver när man är i sockrets- och de skarpa färgernas förlovade land... Även grattis till mormor hemma i Sverige! Du slipper den blå sockerchocken! Lämnade sen Fresno, dess öde och rykte (som tyvärr var ganska sant), för alltid och for mot kusten. Första stoppet var Oakland där Henriks mormor är född. Hennes föräldrar hade i sin tur emigrerat till Kalifornien i slutet av 1800-talet och hennes pappa byggde ett hus år 1900 på 977 Aileen Street i Oakland. Huset står fortfarande kvar! Tyvärr bodde de bara där ett tag eftersom de var tvungna att ta sig till Sverige när mormor Ester var barn för att pappan behövde frisk luft för att kurera sin TBC. Dessvärre dog han hemma i Sverige och returbiljetten med Titanic blev aldrig använd och resten av familjen blev kvar i Sverige. Att se det oranga trähuset på den lilla villagatan var dock väldigt fint, det verkade bebott men ganska ...

Så fortsatte färden uppströms längs med Kern river. När vi körde dit upp höll amerikanska flygvapnet på att övningsflyga F18 och F35 mellan bergstopparna. I överfart och öronbedövande dån susade dom förbi på sidan och upp och ner. Vera trodde det var tyskar som var ute efter att läxa upp svenskar efter att ha vunnit gruppen i fotbolls VM.... Vi åkte djupare in i Sequoia national park och vi stannade till vid Trail of 100 Giants en vandringsled bland enorma sequoias, världens högsta träd som endast växer vilt där på Sierra Nevadas sluttningar. Fascinerande att vissa av dessa träd är 1500 år gamla och på andra håll i samma skog hela 3000 år! Promenaden var fin inte minst för att skogen och höjden över havet (cirka 2100 m ) gjorde att temperaturen sjönk till bara 22 grader. Vi fortsatte över berget och hamnade i Ponderosa (inte en skymt av bröderna Cartwright här heller tyvärr) men väl en riktigt, genuin hillbilly-stämning. Lösa hundar som strök om kring, en bensinpump...

Lämnade Las Vegas och gav oss ut i öknen igen, tänkte nån timme in i den resan att den här dagen kommer vi inte kunna skriva många rader om: sand och berg och några solkraftverk. Vi körde strax söder om Death valley och temperturen var hög och luften torr. Men så kom gröna dungar, som en tarm av klorofyllstinn grönska längst nere i dalen. Efter Lake Isabelle följde vi Kern river upp mot byn Kernville. Vad ska man säga, vi for 30 mil väster ut från Las Vegas men 70 år tillbaka i tiden. Som att vara i Elvis Presley - land. Som, precis som i downtown Hässleholm, 50-talet kom men aldrig riktigt lämnade. Så. Underbart. Bilden av staterna, the land over there, fast här och nu med grodor som skriker i skymmningen och solen som värmer utan att bränna när den gått ner. En by som liksom klänger sig fast vid vägen som skär genom den. Skyltar som pekar in till "Motel Pine Cone Inn" och "Cheryl's Diner" och faktum är att man kan köpa både lokal ...

Las Vegas och nästan 45 grader varmt. Vi testade igenom poolsystemet på morgonen, i sista poolen låg några strandade amerikaner halvvägs upp på kanten och spelade bingo eftersom bingovärdinnan på avtivitetscentret brevid gastade ut nummer i megafon genom fönstret. Vi drog till hotell/casinot Cirkus-Cirkus, strax bakom the Strip för lunch,  cirkus och spel av olika slag. Vi lyckades först parkera på det enda av parkeringsdäcken som var för anställda vilket gjorde det lite bökigt för plötsligt var minibilen instängd bakom bom. Det löste sig och vi kunde äta friterad mat, kasta bollar, titta på clowner och mänskliga pyramider och spela arkadspel utan att behöva börja jobba på stället. Hanna har, som säkert några av er vet, tre saker hon vill testa i livet: stavhopp, skjuta revolver och gå i kloster (men bara temporärt och gärna i Salzburg och gärna sjungades "The hills are alive"). Få nunnor bor i Las Vegas, och friidrott verkar inte vara deras starkaste gren men de...

Del två på Andervoogs ökenvandring inledes idag. Vi sa hej då till Zion, och två av fyra är nog benägna att säga "på återseende". Efter ett kort besök på Walmart (väldigt praktiskt att ha böcker, hönsfoder och babykläder inom räckhåll) körde vi mot nästa stopp, Las Vegas, över Mojaveöknen. Detta land och alla dessa stenar! Kokhett idag men vi var ändå tvungna att stanna vid ett ställe där mörkröda sandstensformationen plötsligt sköt upp ur allt den torra, gula jorden. Tog ett stopp till vid Hooverdammen, väldigt fascinerande plats! Svindlande och när man tänker på hur och när den byggdes - otroligt! Det var så vansinnigt varmt att vi bara stannade en liten stund, barnen tryckte vid de enorma fläktar man satt upp för att kyla ner överhettade hoovrare. Sen kom vi till Las Vegas! Det vara bara att checka in och kasta oss i poolen, två av fem pooler på området hann vi avverka innan vi behövde börja leta middag. Åt snabbt på hotellet och stack in t...