[Cali2018] Som på räls
Idag fyller Henrik år! Hurra! Han blev uppvaktade och bjuden på knallblå kokosbollar på sängen. Man tager vad man haver när man är i sockrets- och de skarpa färgernas förlovade land... Även grattis till mormor hemma i Sverige! Du slipper den blå sockerchocken!
Lämnade sen Fresno, dess öde och rykte (som tyvärr var ganska sant), för alltid och for mot kusten.
Första stoppet var Oakland där Henriks mormor är född. Hennes föräldrar hade i sin tur emigrerat till Kalifornien i slutet av 1800-talet och hennes pappa byggde ett hus år 1900 på 977 Aileen Street i Oakland. Huset står fortfarande kvar! Tyvärr bodde de bara där ett tag eftersom de var tvungna att ta sig till Sverige när mormor Ester var barn för att pappan behövde frisk luft för att kurera sin TBC. Dessvärre dog han hemma i Sverige och returbiljetten med Titanic blev aldrig använd och resten av familjen blev kvar i Sverige. Att se det oranga trähuset på den lilla villagatan var dock väldigt fint, det verkade bebott men ganska nedgånget. Vi tog lite kort och kollade in området. Passade på att käka på IHOP i samma kvarter och Viggo var mycket nöjd - framförallt med korvarna dom serverade: såna som morfar brukar ha! (Dvs nürnbergare)
Sen for vi likt Goldie Hawn, när hon spelade världens mest (till en börja) dystra bibliotekarie i "Tjejen som visste för mycket", längst med slingervägarna och med utsikt över San Fransico och Golden Gate bron. Så klart med filmmusiken "Ready to take a chance again" med Barry Manlow på hög volym och på repeat. Utsikten från berget på motsatt sida av Golden gate bron från centrala SF sett var magnefik! Staden, havet och Alcatraz - fantastiskt väder och riktigt svalt (runt 22 grader).
Sen körde vi över bron och in i den smått magiska staden, om LA är platt är SF allt annat!
Tog oss till Pier 39, rakt i turistfällan, men målet var siktat på "Lefty's - the left hand store". Viggo var i paradiset!
Vi käkade och Hanna testade lokala specialiteten Clam Chowder. Och aldrig igen. Fiskbullar mosade i stuvning klarar precis alla sig utan.
För att ta oss tillbaka till hotellet i finansdistriktet tog vi klassiska cabelcars - backe upp och backe ner. Vilket nu Vera ska skriva lite om:
Jo vi ställde oss i en superlång kö (bokstavligen) så jag,Viggo och pappa gick och kollade i en souvenir affär. När vi kom tillbaka så stod mamma ungefär halvvägs i kön sen blev Viggo kissnödig och han och pappa letade efter en toa. Sen fick vi äntligen hoppa på och vi satt på utsidan och pappa stod upp. Det var spännande och man såg mycket!
Lämnade sen Fresno, dess öde och rykte (som tyvärr var ganska sant), för alltid och for mot kusten.
Första stoppet var Oakland där Henriks mormor är född. Hennes föräldrar hade i sin tur emigrerat till Kalifornien i slutet av 1800-talet och hennes pappa byggde ett hus år 1900 på 977 Aileen Street i Oakland. Huset står fortfarande kvar! Tyvärr bodde de bara där ett tag eftersom de var tvungna att ta sig till Sverige när mormor Ester var barn för att pappan behövde frisk luft för att kurera sin TBC. Dessvärre dog han hemma i Sverige och returbiljetten med Titanic blev aldrig använd och resten av familjen blev kvar i Sverige. Att se det oranga trähuset på den lilla villagatan var dock väldigt fint, det verkade bebott men ganska nedgånget. Vi tog lite kort och kollade in området. Passade på att käka på IHOP i samma kvarter och Viggo var mycket nöjd - framförallt med korvarna dom serverade: såna som morfar brukar ha! (Dvs nürnbergare)
Sen körde vi över bron och in i den smått magiska staden, om LA är platt är SF allt annat!
Tog oss till Pier 39, rakt i turistfällan, men målet var siktat på "Lefty's - the left hand store". Viggo var i paradiset!
Vi käkade och Hanna testade lokala specialiteten Clam Chowder. Och aldrig igen. Fiskbullar mosade i stuvning klarar precis alla sig utan.
För att ta oss tillbaka till hotellet i finansdistriktet tog vi klassiska cabelcars - backe upp och backe ner. Vilket nu Vera ska skriva lite om:
Jo vi ställde oss i en superlång kö (bokstavligen) så jag,Viggo och pappa gick och kollade i en souvenir affär. När vi kom tillbaka så stod mamma ungefär halvvägs i kön sen blev Viggo kissnödig och han och pappa letade efter en toa. Sen fick vi äntligen hoppa på och vi satt på utsidan och pappa stod upp. Det var spännande och man såg mycket!
Ibland behöver man lite egentid i all stress.
Kommentarer
Skicka en kommentar