Andervoogs On Tour

Lämnade Las Vegas och gav oss ut i öknen igen, tänkte nån timme in i den resan att den här dagen kommer vi inte kunna skriva många rader om: sand och berg och några solkraftverk. Vi körde strax söder om Death valley och temperturen var hög och luften torr. Men så kom gröna dungar, som en tarm av klorofyllstinn grönska längst nere i dalen. Efter Lake Isabelle följde vi Kern river upp mot byn Kernville. Vad ska man säga, vi for 30 mil väster ut från Las Vegas men 70 år tillbaka i tiden. Som att vara i Elvis Presley - land. Som, precis som i downtown Hässleholm, 50-talet kom men aldrig riktigt lämnade. Så. Underbart. Bilden av staterna, the land over there, fast här och nu med grodor som skriker i skymmningen och solen som värmer utan att bränna när den gått ner. En by som liksom klänger sig fast vid vägen som skär genom den. Skyltar som pekar in till "Motel Pine Cone Inn" och "Cheryl's Diner" och faktum är att man kan köpa både lokal ...

Las Vegas och nästan 45 grader varmt. Vi testade igenom poolsystemet på morgonen, i sista poolen låg några strandade amerikaner halvvägs upp på kanten och spelade bingo eftersom bingovärdinnan på avtivitetscentret brevid gastade ut nummer i megafon genom fönstret. Vi drog till hotell/casinot Cirkus-Cirkus, strax bakom the Strip för lunch,  cirkus och spel av olika slag. Vi lyckades först parkera på det enda av parkeringsdäcken som var för anställda vilket gjorde det lite bökigt för plötsligt var minibilen instängd bakom bom. Det löste sig och vi kunde äta friterad mat, kasta bollar, titta på clowner och mänskliga pyramider och spela arkadspel utan att behöva börja jobba på stället. Hanna har, som säkert några av er vet, tre saker hon vill testa i livet: stavhopp, skjuta revolver och gå i kloster (men bara temporärt och gärna i Salzburg och gärna sjungades "The hills are alive"). Få nunnor bor i Las Vegas, och friidrott verkar inte vara deras starkaste gren men de...

Del två på Andervoogs ökenvandring inledes idag. Vi sa hej då till Zion, och två av fyra är nog benägna att säga "på återseende". Efter ett kort besök på Walmart (väldigt praktiskt att ha böcker, hönsfoder och babykläder inom räckhåll) körde vi mot nästa stopp, Las Vegas, över Mojaveöknen. Detta land och alla dessa stenar! Kokhett idag men vi var ändå tvungna att stanna vid ett ställe där mörkröda sandstensformationen plötsligt sköt upp ur allt den torra, gula jorden. Tog ett stopp till vid Hooverdammen, väldigt fascinerande plats! Svindlande och när man tänker på hur och när den byggdes - otroligt! Det var så vansinnigt varmt att vi bara stannade en liten stund, barnen tryckte vid de enorma fläktar man satt upp för att kyla ner överhettade hoovrare. Sen kom vi till Las Vegas! Det vara bara att checka in och kasta oss i poolen, två av fem pooler på området hann vi avverka innan vi behövde börja leta middag. Åt snabbt på hotellet och stack in t...

Ännu tidigare morgon. När klockan ringde vid 5 och det var becksvart ute var det svårt att motivera två sömniga, solbrända och smått sura barn att det är JÄTTEKUL att gå upp. Bara att inleda förhandlingarna och tillslut: Vi fick bestämma på morgonen och dom på eftermiddagen + att vi skulle gå loss i souvenirshoppen. Allt man är beredd att göra för att få en morgon i bergen! Idag kom vi dit 5:45 och fick trots det vänta cirka 30 min på shutteln. Det var faktiskt lite kallt innan solen gått upp på riktigt, även när vi kommit upp i bergen så var det svalt och väldigt behagligt. Vi åkte så långt upp man kunde och vandrade en led in i ravinen, den så kallade Narrows. Man följde floden och dagens djur var jordekorrar som dök upp titt som tätt. Vattnet gjorde dalen grön och dom "gråtande bergen" (små droppar som trängde ut bergssidorna) skapade hängande trädgårdar. Efter någon kilometer fortsatte leden i floden, man vadar in i det allt mer smala ravinen. Vi hade inte riktigt utru...

Med tanke på den, som Aftonbladet skulle kalla det, värmechocken vi upplevde igår valde vi att ställa klockan tidigt för att ge oss ut i bergen innan det blev för hett. Upp till nationalparken Zion kan man ta sig med två olika shuttlar, allt för att avlasta parken på bilar. Den översta shutteln börjar gå kl 06:00, vi tog bilen dit och morgontrötta som vi är var vi där 20 över och insåg att det var säkert 45 min eller mer väntan i kö. Vi tog en annan rutt vid basen av ena berget upp på en höjd. Två timmars fantastisk vandring med hjortar som betade och solen som sakta lyste upp bergen runt oss.  Vi hade tryckt i oss nödkost i form av bananer och nötter och vid 9 tog vi oss ner mot hotellet, kön till den översta shutteln var då minst 5 dubblad... och temperaturen bara steg. Glada över vår tidiga morgon lämnade vi snällt över vår parkeringsplats till en familj som cirklar runt på parkeringen i en timme. Tillbaka på hotellet käkade vi översockrad frukost och badade i pool...

Lång dag med många mil i bil. Lämnade LA på morgonen och drog öster ut. Det tog sin tid att komma ut ur stan och the Valley men sen började husen försvinna och ersättas av kargare miljö. Städer som dök upp bestod till största delen av sandstensfärgade hus som smälte in i bakgrunden. I samma takt som färgskalan på omgivningen tiltade om till 50 nyanser av senapsgult steg värmen. Stannade för lunch 2,5 h efter att ha lämnat LA och cirka 23 grader och smogigt och steg ut i 39 grader och gassande sol. Lunch på Chipotle vilket visade sig ha den bästa snabbmaten hitintills, USA som nation lyckades med konststycket att återfå lite av Viggos förtroende i den nu infekterade tacosfrågan. Sen var det bara att fortsätta att följa landskapets olika former av bergsformationer. När vi lämnat Kalifornien och kommit in i Nevada började oaser av neon och löften om snabba pengar och halvnakna kvinnor dyka upp. Värmen steg också, toppnoteringen var 46 grader i bilkön vi fastnade i när vi skulle pas...

Väskan rapporterades ha vaknat ur sin brittiska sömn. Vilket mottogs med glädje då Henriks nödgarderob signerad Target ändå var ändlig. Väskan skulle efter många om och men levereras med bud men när budet väl kom fram så erbjöds vi golfklubbor istället för rena kläder och vårt extra kameraobjektiv. Dom hade kört genom halva LA utan att ta väskan med. Ridå ner. Vi valde att åka själva till budfirman och hämta ut den, utan att ha någon som helst förhoppning om att den skulle vara där. MEN vet ni vad? Den var där! Nu luktar alla viol igen och fotona på barnen förväntas bli skarpare än någonsin. Vi drog till Venice Beach och kollade in kanalerna, badade i Stilla Oceanen ( som var allt annat än stilla) och käkade glass. Venice är som inget annat. Som ett Christiania upphöjt till 100 men med sol, hav, värme och samtidigt sen motstridiga känslan av en liten, liten konstant förhoppning att David Hasselhoff skulle springa ut från livvaktstornet när som helst och sjunga "I've been ...